Jaha, då var dagen här... Klockan ringde kl 05.00, jag låg vaken mellan 02-04, nervositeten kom... Kl 06 var vi på avdelningen för nytt blodprov, sen badade vi Affe för andra gången med specialtvål och schampo... Efter detta fick han leka lite innan det var dags att förbereda lite för operationen...

Embla-salvan sattes och vid ca 8.30 fick prinsen lite lugnande medicin... Sen åkte han i en säng direkt upp till operation... Han började fnittra av den lugnande medicinen och tyckte att ALLT var kul:-) När vi kom till dörren till op valde jag att vara den som följde med in.. Tobbe fick gå med en sköterska tillbaka och jag bar Affe till det förberedande rummet... Han låg i min famn och fullkomligt gapflabbade, det var som krogen en fredagkväll för honom:-)

Väl i det förberedande rummet fick jag lägga honom på en säng, där nålar skulle sättas och han skulle sövas.. Allt var helt lugnt och vi pratade, jag och Affe ända tills han stängde sina blå.. Då skulle jag vara snabbt därifrån!!! Väl ute ur rummet kom alla tårarna, det var det absolut jobbigaste, att lämna killen där....

Mötte upp Tobbe vid avdelningen, sen valde vi att köra och handla... Efter det körde vi och köpte en laban-leksak till Affe (favorit)!

Åter på Ronald för frukost och sista väntan innan kirurgen skulle ringa...

Kirurgen Sune ringde prick 12.00 och berättade att allt hade gått bra och att Alfred nu befann sig på intensiven! VILKEN LÄTTNAD!

Vi gick upp till intensiven, Gud va fin han var... Inte alls så blek och sjuk som jag faktiskt tänkt mig, mammas lille gosse!

Han hade vaknat till nån gång innan vi kom och velat resa sig upp, men de gav honom sömn-medicin så fort han vaknade som gjorde att han somnade lika snabbt igen... Vi satt hos Affe ett par timmar och valde att vara kvar tills de skulle ta bort respiratorn vid 17.00 När de tog bort den vaknade han till och skrek, han tittade upp på mig och sa: mamma, ajaj... Det gör ont i ett mammahjärta kan jag säga.. Det absolut värsta en förälder kan vara med om, att inte kunna göra nåt, vara så maktlös...

Han är väldigt arg på alla slangar och vill gärna dra bort dem alla, envis som synden och stark som en oxe! <3

Efter lite skrik och prat gav de honom sömnmedicin igen och vi tog en tur till Ronald för att äta och vila!

Vid ca 20.00 var vi tillbaka på intensiven, då var Affe vaken och blev så ynklig när vi kom: MAMMA, PAPPA!!!!!! Vi lugnade honom lite, sen ville han ha vatten, drack ett helt glas.. Sen frågade han efter välling och fick det oxå... Drack lite, sen kräktes han, eftersom han hade lite slem som kom upp och inte kunde hosta riktigt....

Han pratade om lamporna, klockorna, Alice och så sjöng vi alla 3 blinka lilla stjärna....

Innan vi gick åt han en flaska välling, sen somnade han.....

Nu har vi precis kommit tillbaka till Ronald, ska lägga upp lite bilder från dagen, sen är det dags att somna till en film, för att vara fit for fight med Affe imorgon!!!!!

Har säkert glömt en massa men det tar vi igen senare isf:-)

Sköt om er och var rädda om er! KRAMAR

 

Lisa

24 november 2010 10:44

Herregud vilken histora, sitter med tårar i ögonen när jag läser det. Vilken liten (stor) hjälte ni har. Helt otroligt. Stark kille som kommer fixa detta galant. Tänker på er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var dagen då vi faktiskt fick åka hemåt, efter röntgen och de sista kollerna, fantastiskt!!!!! Här kommer en bild på Affe med vällingflaskan hemma i "pösen"... Nu är vi en familj hemma i vardagen igen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!     ...

Detta var dagen då det började kännas riktigt segt.... Vi bara väntade och väntade på vad som mer behövde hända, nu ville vi INTE vara kvar... Affe är piggare och pifggare och just nu precis som vanligt, bortsett från att man måste passa honom från a...

Då blir det lördag oxå, och snart har vi varit i Lund i en hel vecka... Börjar kännas segt, men man ska inte klaga, finns de som varit här BETYDLIGT längre..... Denna lördagen hände väl egentligen inte heller så mycket... Han har fått bort ett band...